En enmannaklack

Igår var jag och såg på hockey. Alltså inte på en riktig match men på en sportbar (!!!) och kollade på OS-match. Hockey är inte riktigt men grej men en sak var fantastisk. Vad var fantastiskt? Jo att en av de svenska spelarna hette Jimmie Ericsson. Så man kunde sitta och skandera ”JIMMIE ERICSSON, SHALALALALA! JIMMIE ERICSSON, SHAAAALALALALALA!” som om det inte fanns någon morgondag/som om man skrev på Avpixlat under pseudonymen ”Bilbo Bagger”.

Ja det var väl mest det.

*nynnar seven nation army*

Heut ist mein Tag

Ibland när jag sitter på campusbussen på väg till skolan slår det mig att, tänk om mina hörlurar läcker svinmycket och alla på bussen hör att jag sitter och lyssnar på typ Hanson och Blümchen så här på morgonkvisten. Jag kan inte bestämma mig för om det är en jobbig eller härlig tanke.

Lite uppföljning

Ang. den utackorderade ungen:

Det var hemskt skönt att ha hem honom igen. Man sover lite bättre med en snarkande svettklump i sängen tydligen. Och vi har haft det mysigt sen han kom hem, förutom kvällens bråk om huruvida det var dags att kliva upp ur badet och huruvida det var lämpligt att springa runt och vråla när det var dags att gå och lägga sig.

Bild
Sköljning av tandborste imorse.

Ang. körkort:

Jag körde min lektion idag och det gick bra. Jag pratade även med administratören på körskolan om utökning av mitt lån och med min lärare om hur mycket jag hade kvar att köra. Det visade sig gå bra med lånet och att jag förhoppningsvis inte har mer än åtta lektioner kvar att köra. Samt den där larviga halkan är inbokad. Så nu känns det inte lika jobbigt längre.